Ulrik Oldberg

Efter många längtansfyllda år var det nu äntligen dags för premierfisket i detta så omtalade vatten. Här har hon dragit fram alldeles i min närhet under alla dessa år utan att jag kommit mej för att ens våga snegla åt det hållet. Våga var kanske att ta i, snarare respekt och kanske lite, "inte ska väll jag"... Nu hade ju Fiskarbroder Rijad redan varit hit och rekat så nu kändes det bekvämt att komma till skott med guide och fin fint väder. Börja fisket ovanströms Prästgårdshöljan där Rijad lyckosamt landa ett antal fina öringar.

Jag sökte mej upp till nacken ovanför forsen. Det såg mycket lovande ur. Det ända som tala emot mitt val av plats var tidpunkt på dygnet. Fick ingen kontakt med fisk, så vi sökte oss allt längre uppströms men utan att se någon fisk, så vi gick tillbaks till Prästgårdshöljan och fundera vidare om hur det skulle vara att vada ut till den lilla ön. Men vi drog oss tillbaka till bilen och ner längs norra sidan för att även få koll på dessa spots. Ingen hemma här häller, så vi tog oss en pizzapaus på närmsta pizzerian. Det satt rätt gott efter en så målmedveten och hög koncentrerad jakt på de prickiga. Tillbaks igen, nu nedströms sydsidan. Här stanna vi till vid varje tänkbar ståndplats för att inte missa någon av åns gäckande öringar. Vid ett nedfallet trä och en nacke såg vi ett redigt vak. Bestämde att turas om på samma fisk då den stod så oländigt till. Först ut blev jag medans Rijad var beredd med kameran. Men utan att fisken ville stiga till min fluga var det Rijads tur. Fisken visa sej inte mer så resultatet vart bom. Det fanns mer att utforska längre nedströms och kvällen börja närma sej och med den, forsslända och danica kläckningar. Fisk börja vaka och snart var det min tur att få kroka en fin öring längs ett lungstryk. Vilken befrielse det var att få bekräftelse på att man gjort någonting rätt till sist.

Denna kväll var min första med stora sländekläckningar i strömmande vatten och plaskvakande, stor öring. Hit måste jag bara tillbaks och bara vara med öringarna.